Egentligen så tror jag ju inte att där finns någon som bryr sig om vad jag gör om dagarna...eller hur min morgon ser ut. Men jag bloggar om det iallafall. Jag gillar ju som sagt att blogga, att skriva lite om ditten och datten....inte fööööör privat...noop. Den som vill veta saker och ting får helt enkelt höra av sig till mig via telefon. Och som läget är nu så är det BARA 2 personer som har ringt till mig och det är Lena och Anngert...och så mamma så klart. På 2 månader!! Jag har själv ringt upp några personer och pratat, men då dessa personer inte ringer tillbaka skiter jag i att ringa igen. Och så har jag skypat lite. What ever...........
Idag började min morgon faktiskt redan igår kväll då jag fick ställa klockan så att jag kom upp i tid. När hände detta senast??? Har ingen aning, det var så längesedan...brukar ju vara uppe tidigt. Men i morse skulle jag upp klockan 6.00 för att möta upp Charlotte vid stranden klockan 7.00 Vi var och badade igår och då hon går på diet frågade jag om hon kanske ville följa med ut och gå på morgonen. Hon himlade med ögonen när hon hörde tiden men sa ja. Trodde inte hon skulle komma, men det gjorde hon. Jag har ju varit på G att gå ute vid vattnet länge, redan när vi bestämde att vi skulle flytta hit. Men jag har liksom av någon anledning inte kommit så långt. Men i morse så gick alltså jag och Charlotte. Inte precis vid vattnet på stranden, utan i vattnet...som för övrigt var helt underbart varmt trots att det var så tidigt. Vi gick så att vattnet nådde oss strax ovanför knäna. Och då det var ganska så vågigt i morse var vår promenad en pärs...det kändes i alla muskler, till och med i magen då jag var tvungen att hålla emot med allt jag orkade för att inte ramla när vågorna slog mot mig. När vi hade kommit till en punkt, vet inte hur långt tog vi oss ett behövligt dopp och sedan försökte vi simma tillbaka. Jisses, visste inte att jag hade dessa muskler alls, det kändes precis överallt och var knappt så jag kunde ta mig fram....fortfarande mycket vågigt. Allt som allt så var vi iväg i bara 1 timme men det kändes som betydligt mer. När vi var klara gick vi till strandrestaurangen och köpte oss vatten och en kopp kaffe.
Denna morgonen var helt underbar. Tänk att få njuta av något så vackert som en soluppgång vid havet. Att ha allt det här vackra omkring sig...och så denna goa värmen. I bikini i havet en morgon klockan 7.30. Visst, emellanåt känns det för varmt även för mig men man vänjer sig med tiden. Kan inte förstå att folk som bor här inte tar tillvara allt det vackra som naturen ger oss. Charlotte till exempel. Hon har bott här i 15 år men ALDRIG sett soluppgången. Hon har aldrig varit ute vid havet så tidigt och var så förvånad över att det fanns så många människor där som promenerade/motionerade.
Jag går inte på någon diet, men det är härligt att gå så här och jag ska följa med Charlotte, eller ja....hon ska följa med mig varje dag i 1 vecka. Jag har ju redan gått ner en hel del kilo sedan vi flyttade hit, tror det beror på värmen OCH att jag inte bara sitter vid datorn. Men jag har gått ner från 95,4 kg till 87,8kg. Utan att göra något, utan att äta något speciellt. Bara solat och badat.
Klockan är 7.15 och jag kan se att solen håller på att vakna och färga himlen rosa
Solen tittade fram när klockan var 7.25. Och det gick fort
Vi väntade så jag kunde fota tills den var uppe, sen tog vi vår promenad
1½ timme senare sitter vi och fikar och då är solen uppe mycket. Väldigt ljust men det syns inte på bilden då jag har motljus. Nedanför Charlotte
