Helt underbar dag

Trots att det är söndag som jag i vanliga fall hatar, och trots att Benny är i Norge och jag saknar honom, har denna dagen varit helt underbar, helt sanslös om jag ska vara ärlig. Kan ju med en gång varna för att det kommer att bli ett långt inlägg idag för jag känner verkligen för att skriva av mig :-) Det kommer text och bilder om varannat....hade jag tänkt.

Redan tidigt imorse så kom solen fram. Kallt var det men jag bestämde mig för att komma ut lite och gå en runda. Det var verkligen längesedan som jag tog en promenad.....sisådär 1 år sedan :-) Så......På med lite kläder och så iväg. Tog med mig den lilla kameran som jag kunde ha i fickan och som inte är så tung, för det kunde ju kanske vara kul att fotografera något av intresse. Rundan jag planerade att gå tar väl kanske 45 minuter. Gick in på vägen vid GD:s tyg/sko affär. En lite mindre väg, men om man följer den så kommer man ut på Nissastigen. Det tog inte lång tid innan jag så klart stannade upp några sekunder för att ta en bild :-) Det lyste upp så fint med den röda färgen så jag kunde helt enkelt inte låta bli.

Här hade jag absolut kunna tänka mig att bo. Hade byggt en stor rastgård till katterna där dom hade kunnat spatsera runt i en lummig trädgård. Både med fiskdamm och annat...blommor i massor och små buskar. Kommer nu och tänka på Malin och när jag hälsade på henne i Mjölby. Hon har en ENORM trädgård som är precis så som jag skulle vilja ha den....fast då med rastgården till.

Efter en stund så hörde jag en bäck porla......lät helt underbart. Och inte behövde jag gå in i nåon skog för att hitta den....låg nästan precis vid vägkanten. Men jag vågade mig inte för nära......tänk om jag hade plumsat i då!!?? Nä, jag bara sträckte ut handen och tog ett kort på behörigt avstånd :-) Här fick jag nästan vårkänslor.....just för att jag hörde hur vattnet porlade. Tur att jag inte blev kissenödig bara. Då hade det blivit kris.

Efter lite kringelkrokar så ligger Nissastigen där ute vid dom röda husen längst bort. Nu hade jag också kommit igång med traskandet och kände inte längre av att det var lite kallt. Men det kanske berodde på solen som jag hade på mig hela tiden. Dessutom så hade jag tagit fram mössan fallifall att jag frös. Och det gjorde jag över pannan......ni vet så där äckligt så man kan känna en begynnande huvudvärk. Då åkte mössan fram och allting var frid och fröjd igen :-)

Nu har jag kommit fram till Nissastigen. Ungefär i mitten på bilden där det typ finns 2 ljusa prickar...där är bilden ovanför tagen. Och trots att det var lite halt på sina ställen så gick det förvånansvärt bra att gå där. Trodde jag inte från början.





Står på gå/cykelvägen utmed Nissastigen. Brukar....eller ja....jag sitter ALLTID i bilen vid denna sträckan. Bilden är mot Smålandsstenar från Skeppshult. Och hittills känner jag mig nöjd med promenaden. Trodde att jag skulle vara helt slut, inte orka mer och bara sätta mig och vänta på att någon känd skulle komma förbi så att jag fick åka med :-) Men jag kände absolut ingenting, vare sig i fötterna eller resten av kroppen.






Vid denna skylten började jag fundera. 700m....Nääääää, det kan ju inte stämma.......MÅSTE ju vara längre än så till affären.....jag bor bara 100 meter ifrån ungefär. Så jag började räkna mina steg......Skylden menade att det var 700m innan man skulle svänga till höger för att komma till affären längre upp. Affären där jag för övrigt handlar mina tyger :-) Ibland (ofta) hänger inte hjärnan med......klart att det var 700m innan man svängde. Daaahhh....





Nu var jag framme vid korsningen. Och det är nu det "roliga" börjar. När jag var liten så bodde jag i Skeppshult och gick i lågstadiet här. Jag började ettan i Burseryd men gick väl där i bara några månader, för när min lillebror Darko föddes -68 så bodde vi redan i Skeppshult. Från början bodde vi i ett flerfamiljshus för att sedan köpa en insatslägenhet. Här är då en bild på skolan. Och meningen var att jag skulle fortsätta rakt fram när jag hade gått in till höger, men det blev annat. Jag drömde mig tillbaka. Vi flyttade hit hösten -68 och bodde här till sommaren -72 så jag gick i skolan här i 4 år.






Jag tog av strax efter skolan för att gå vägen fram dit jag då bodde som liten :-) Längst bort på bilden bodde vi.





Och här på andra sidan var det då en kohage. Med taggstängsel. Har var jag och mina småsyskon och lekte ofta, och det var här jag en gång av lekarna råkade putta till min lillebror Nenad så att han ramlade in i stängslet med huvudet och fick in taggtråden i ögonbrynet.





När jag kom fram till just lägeheten där vi bodde så kunde jag inte låta bli. Jag har många många gånger drömt om att jag har flyttat tillbaka just till denna lägenheten, och ofta har det varit mardrömmar. Mardrömmar om sådant som jag har varit med om i lägenheten som liten och som jag inte vill gå in på här. Men jag kommer ihåg allt. Så......jag gick helt enkelt fram och plingade på. Farbrorn som öppnade undrade nog vad jag var för en konstig typ :-) Här kommer jag och ringer på och undrar om jag får komma in och kika på hur det såg ut idag. När jag berättade att jag bodde här som liten så kom det bara ett brett smile från honom. Han kom ihåg mig som liten, och sa vad jag hette både i för och efternamn :-) Det visade sig att det var han som köpte lägenheten av mina föräldrar och har alltså bott i samma lägehet i 39 år. Jag såg mig runt om i lägeheten och kom ihåg så mycket just när jag stod där. Bland annat att toan hade randiga tapeter. När jag tittar in på toan så är det FORTFARANDE samma tapeter. Kurt som farbrorn heter sa att han skulle renovera den till sommaren, men att det är samma som när han flyttade dit. Även golven i dom 2 sovrummen var samma plastmattor....helt otroligt. Och dörrarna till rummen. Ni vet dom gamla bruna som nästan alla lägenheter hade på den tiden....dom satt fortfarande uppe. Och på insidan av dörren till mitt och mina syskons rum fanns fortfarande ett litet klistermärke på....Kalle Anka :-) Kurt sa att det aldrig blev av att dom tog bort det för även hans barn gillade Kalle :-)



Det blev inte av att jag bara gick in och kikade på lägenheten, jag var där i cirka 20 minuter och pratade med Kurt. Som kunde berätta en hel del. Bland annat så jobbade han ihop med min pappa. Jag har gått i samma klass som hans son. Och när jag fick se en bild på hans nu vuxna son så kände jag igen honom :-) Och så då något som jag inte kommer ihåg, men som var otroligt kul att höra. När Kurt flyttade till lägenheten så var det en enbuske ute i trädgården. Då han och min pappa var jobbarkompisar så var han hemma hos oss och hälsade på. En av dagarna så såg han mig plantera denna enen som jag hade varit och snott någonstans :-) Han tyckte det var en kul grej och tog aldrig bort enen utan lät den växa fritt. Men när stormen Gudrun kom så tog den enen, och då hade den hunnit bli 5-6 meter och jättebred. Och den saknade han sa han. Så det var många gånger som han tänkte på den lilla flickan som planterade den enen.....mig :-) Han berättade även att han kom ihåg när jag var ute med mina syskon och gick. Jag hade ärligt talat kunnat sitta och lyssna på honom längre än vad jag gjorde, men jag kände att jag var tvungen att gå hemåt. Jag var hungrig och mamma skulle komma. Men......jag kommer med all säkerhet att hälsa på honom igen och höra honom berätta mer :-)



Innan jag gick hemåt så gick jag bort mot Varbergsvägen. Vet inte om ni har läst minnessidan om min bror Darko. Men när han var runt 1 år så höll Varbergsvägen på att byggas. Så här var det en massa sten och jord i stora högar som just denna vintern var jättekul plats att leka på. Och det var här som jag satte Darko för att jag och Nenad skulle kunna åka nerför en brant slant på rumpan. Rätt som det var kom ju Darko också. Han hade åkt med huvudet före och hamnat i en av stenarna. Jag kommer ihåg att när vi kom hem så var hela hans ansikte nerblodat och så även overallen. NU vet jag varför det hade blivit så mycket blod. Det var ju hur långt som helst hemifrån. Bara idag tog det mig 10 minuter att gå fram den vägen. (tog tiden på tillbakavägen)





Ingen verkar sakna sin skottkärra







På tillbakavägen så gick jag också förbi ett gult hus där jag var mycket och lekte som barn med bröderna Johansson. Reino och Ronny som hade en jättesöt liten syster, Diana. Ronny och Reino som jag även umgicks med i tonåren :-) Diana har jag som vän på FB och faktum är att hon just idag skrev en rubrik med ord som innehöll "Alla vänner här på FB ska skriva en kommentar till denna status om hur ni träffade mig." Så jag kom på att jag i stort sett har känt henne i hela hennes liv.






Nä, jag har ingen 50-årskris, Inte en chans, jag älskar min ålder och vill för allt i världen inte byta den mot mitt yngre jag. Men jag älskar historia, jag älskar att forska i gammalt och tycker det är extra kul med sådant som har att göra med mig när jag var liten.

Tindra 4 veckor

4 veckor sedan parningen. Och återigen....TUR att jag bloggar och följer upp när det gäller vikten när dom är dräktiga. Annars så hade jag nog rivit av mig håret idag då hon inte har gått upp så mycket sammanlagt. Men hon visar iallafall alla tecken på att hon väntar smått, hon vilar mycket....mer eller mindre hela dagarna. Hon äter fortfarande dåligt. Jag fattar det inte, det är precis som om maten inte duger längre. Hur som helst, vikten på henne idag är 3843g och hon har under veckan plussat på med 127g, sammanlagt 197g. När hon väntade sin förra kull skrev jag så här:

"Så har det då gått 4 veckor redan. Idag så bad jag Benny hjälpa mig att fotografera hennes tutte när jag höll henne. Lite synd att jag inte fotade när hon blev parad, då hade ni kunnat se den stora skillnaden. Då, för 4 veckor sedan kunde jag knappt hitta hennes tuttar, och när jag väl gjorde det så syntes dom knappt....små, små och vita. Vägde henne så klart idag och vågen visar 3243g, och hon har gått upp 123g. Fortfarande äter hon lite, och jag hoppas verkligen att det ger med sig snart. Allt som allt har hon inte gått upp med mer än 107g"

Även idag så har jag sytt. Och idag så kommer det bilder på hur bäddarna kommer att se ut som jag har med mig till utställningen denna gången (i mars) Idag så har det gått bättre att sy, nu när lusten föll på :-) Men jag har ju en hel del kvar, och ska försöka sy så många jag orkar imorgon. Vill gärna få dom färdiga.

Freddie Mercury!!!!

Han är en riktig snygging :-) "Min" Freddie alltså. Men så är ju alla bröderna F snygga.....och nädå, jag är helt opartisk. Diddi har lagt ut nya bilder på honom, kolla hennes blogg. Han har blivit riktigt stor och biffig. Nu är det bara lilla Fjodor som behöver växa till sig och bli stor och stark :-) Men han är på god väg. Freddie ligger kanske lite i pluskanten då det gäller muskler och så. Men han har ju den förmånen att han kan gå ute fritt och med andra ord springa, klättra och göra precis som han vill.

Jag har även idag sytt lite bäddar. Men lusten vill inte riktigt infinna sig :( Dom sista dagarna har varit långa och långtråkiga. Men som sagt, jag har inte haft lust till bäddarna riktigt......för den delen inget annat heller. Och nej.........Det har inte hänt något speciellt, ibland är det bara så :( Saknar Benny men nu är det bara 1 vecka kvar så kommer han hem. Och jag har bara 1 vecka på mig att mysa med Kevin, för nästa lördag flyttar han.

Igår så tyckte jag mig känna Suzies bebisar. Hon hoppade som vanligt upp på köksbordet för att hon ville kela. Så jag hade handen på bordet med handflatan uppåt och kela med den andra handen under hakan. Och då lade hon sig på bordet/handen precis så att jag kom åt på hennes mage. Jag fick till och med känna länge, och jag tyckte alltså att jag kunde känna små rörelser. Men, det kan ju vara inbillning. Det är knappt 3 veckor kvar nu :-)


Så här såg det ut i morse när jag höll på att stoppa kuddar. Jag hade framme bädden som är klar för jag ville se om någon av dom var intresserad av att lägga sig i den. Och det var någon :-) Dom turades om :-)

Förvirrad!!

Jag känner mig lite förvirrad idag faktiskt.......har inte någon riktig koll på vad det är för dag. Dessutom så har väl inte riktigt humöret varit på topp. Blir lite irriterad på folk som inte kan hålla det dom lovar. Nu har det att göra med affären där jag handlar skumgummiremsorna. Dom skulle varit klara redan i måndags, och sen sa han att jag skulle få dom på tisdagen. Men nädå......först idag fick jag dom.....efter många om och men. Ni ska ju inte tro att det var klart när jag kom. Fick gå runt lite i Gislaved och kika i affärer i över 1 timme. Och då hade jag redan väntat på honom i cirka 3 timmar. Nästa gång jag behöver remsor så får jag väl beställa dom 1 månad innan jag ens funderar på att jag ska sy och behöver dom. Grrrrrrrr. Utöver väntan i Gislaved så fick jag sitta och vänta på mamma i 1 timme också när hon var hos tandläkaren. Och som grädde på moset................Jag klippte mig igår och är så SÅ missnöjd då hon återigen klippte för mycket. Men denna gången gick jag dit och klagade. Hon skulle fixa håret gratis på mig nästa gång, med toning eller vad jag nu ville ha. Hjälper ju inte så mycket för tillfället.

Annars så har jag väl inte gjort så mycket idag :-) Jag har sytt klart en kattbädd. Och är väl för tillfället lite öm i fingrarna av att klämma dit tryckknapparna. Men jag blev nöjd.

Suzie 6 veckor.

Idag så är det dag 42. Suzie äter fortfarande väldigt lite....ungefär som hon gjorde innan hon blev dräktig. Jag försökte känna på bebisarna idag, men det gick inte. Suzie hade inte ro till att ligga så pass länge. Jag tyckte ju att jag kände något litet, men det kan lika gärna vara hennes hjärta eller andningen jag kände. Ska testa imorgon igen för nu ska man ju kunna känna dom/den. Magen är iallafall hård på henne och nu kan man känna och se hennes tuttar tydligt. Idag väger hon 4020g och har bara gått upp 99g under veckan. Sammanlagt 640g. Ska verkligen bli spännande att se hur många hon får.
Vi får ju inte glömma Mia. Hon och Suzie följs ju åt, och det är till och med räknat att dom ska få samma dag. Ska bli kul att få rapporten från Lena.

Kurt har nu kommit upp över 3kg....idag väger han 3020g :-) Och han har nu alltså gått förbi Jamie som väger idag 2865g Kevin väger 2286g, så han ökar på bra han också. Och han har inte mått dåligt efter rabies sprutan vilket känns skönt. Jag har tagit en del bilder idag och dom kommer alla här :-)

Först ut Suzie. Man kan se den lilla magen lite iallafall.

Kevin

Kurt

Blandat

Myntakuddar och bäddar

Min sysselsättning idag har varit att sy :-) Och jag har fått en hel del gjort. Alla "skalen" till kattbäddarna är klara, sammanlagt 29 stycken. 2 av dom ska jag skänka till lotteriet när det är utställning. Har inte bestämt mig än för om jag ska göra mera. Men jag kommer att ha att göra med dom som jag har sytt. Dom som är i jeanstyg ska jag ju fästa tryckknappar på. Testade med en av bäddarna som katterna har här hemma om det gick att fixa igenom skumgummit, och det gick. Lite (mycket) bökigt, men det blir snyggare. Och så har jag sytt en hel del myntakuddar idag. Dom runda är i jeanstyg med tryckknapp i mitten, och dom andra är lite större. Mina egna katter har som vanligt fått första tjing, måste ju se om det är godkänt :-) Och det blev det. Dom större är mer intressanta. tror att dom får bättre tag när dom vill sparka med bakbenen också. Kul så klart om jag lyckas få dom sålda, men om inte så har mina katter myntakuddar i evighet :-)

Det har tagit mycket längre tid att sy....som vanligt måste jag kanske tillägga. Just Kurt och Kevin ska ju absolut vara med och kolla precis allt jag gör. Lite lugnare i eftermiddags när alla låg och sov. När det har varit dax att fylla myntakuddarna så gick väl alla runt mig med en salig blick. Tror att dom har varit rätt så lyckliga idag :-)


Kurt och Kevin ska så klart hjälpa till

Ellen & Eva

Jag har alltså varit iväg idag på en liten resa. Följde med Mia (hon som har Julian) till Växjö. Hon skulle hämta några tavlor som hon hade köpt via blocket. Meningen var från början att hon skulle hämta dom i Nybro. När hon frågade om jag hade lust att följa med som sällskap så tyckte jag att det kunde jag ju göra.....skönt att komma hemifrån lite iallafall. Och så kom jag ju på att Eva & Ellen bor i Nybro så jag frågade om vi kanske kunde hälsa på dom också, och det kunde vi. Blev lite ändringar dock, tavlorna kom till Växjö. Men vi åkte till Nybro iallafall.

Först var vi upp en sväng hos Mias mamma som bor i Växjö, tog en kopp kaffe och tjatade. Sen iväg till Nybro. Sofi som har tjejerna hade inte hunnit komma hem än från sitt jobb, men skulle vara hemma om 5 minuter. Så vi gick in i en butik som låg dörren intill och kikade. Hittade där en så snygg katt i svart sammet och med ett strasshalsband. Så jag kunde inte låta bli.....jag köpte den. Strax kom ju Sofi och vi gick upp till henne.

Väl uppe så trodde jag ju att Ellen & Eva skulle komma till dörren. Här hemma har dom ju alltid varit framme vid dörren för att hälsa, oavsett vem som kom. Men nääää, ingen Ellen och ingen Eva. Men deras Molly, som också är britt kom fram. Försökte locka fram båda tjejerna men det gick inte så bra. Jag som hade tänkt ta en del kort fick inte så många. Ellen kom ju fram men det tog lång stund, och Eva kom strax innan vi skulle åka hem. Och tyvärr så kunde vi ju inte stanna längre, var tvungna att tänka på hemresan. Hur som helst, jag fick ju iallafall se dom en liten stund och se var dom bor.


Eva

Ellen

Molly

Sofi

Mia som jag åkte med

Katten som jag köpte. Syns inte så bra, var svårt att ta en bild på